Om censur i juletid

Det har skrivits mycket klokt till försvar för förbud mot pepparkaksgubbar, klipp av tomtens julverkstad och andra välmenade åtgärder. Men för mig är denna villighet att tillgripa censur skrämmande.

Den är skrämmande missriktad, eftersom den riktar sig mot jämförelsevis harmlösa uttryck för stereotyper och rasism. Vi ser dagligen Hollywood-filmer med lätt enfaldiga svarta sidekicks, direkt korkade blonda storvuxna skurkar, smarta judiska läkare och advokater, bindgalna muslimska terrorister, lata feta, elaka "fula" och argsinta rödhåriga, med flera egenskaper tillskrivna personer baserat på folkgrupp eller utseende. Vem anser på allvar att pepparkaksgubbar är värre än denna dagliga störtflod av kränkningar och fördomar, som vi accepterar som en integrerad del i vår kultur? Varför höjs inte röster att censurera en film som Avatar, där svarta skådespelare får ge ansiktsdragen åt blåmålade naiva infödingar som behöver den vite mannens ledning och beskydd? Hur många Hollywood-filmer skulle det bli kvar om vi censurerade alla filmer som vi bedömde vara kränkande eller kunna påverka oss i riktning mot fördomar och rasism?

Den är också skrämmande naiv, eftersom den baseras på en tro att samhället kan formas i en positiv riktning genom att med censur och stigmatisering undertrycka de offentliga uttrycken för misshagliga åsikter och traditioner. Vill vi verkligen ha ett samhälle där folk är rädda att säga vad de egentligen tänker i det offentliga rummet? Vi har redan försökt den ansatsen kring invandringsfrågor och det gav oss SD i riksdagen. Är lösningen att stigmatisera frågorna ännu mer och införa fler tvingande åtgärder utan djupt folkligt stöd? Om folk inte vågar säga vad de egentligen tänker vet vi inte hur samhället egentligen ser ut. Vi kan måla kosmetika på ytan men strax under finns en beredskap att rösta in första bästa galningar med järnrör som uttrycker vad de inte vågat.

Vi måste börja med att skapa ett positivt stöd för det samhälle vi vill bygga. Censur och stigmatisering är inte en lösning. Det är i sig själv ett hot mot allt vad ett gott samhälle står för.

God Jul!

"För mycket mopedåkning ökar risken för finnar"

DN och andra tidningar borde ställas vid skampålen för sina ständiga vilseledande övertolkningar av koststudier. Observationsstudier säger per definition ingenting om orsakssamband. Resultaten är hypoteser som måste verifieras i interventionsstudier, i vilka man ändrar kosten i en grupp och jämför med en kontrollgrupp.

Observationsstudier av kost och hälsa är extra vanskliga eftersom kostvanorna säger mer om folk än vad de äter. I andra studier kan man läsa ut att de som struntar i kostråd också ofta struntar i sin hälsa på andra sätt. De röker mer, är fetare, tränar mindre, dör oftare i olycksfall (!), osv.

I den här studien får vi inte veta sambandet mellan den studerade kosten och andra tecken på hälsomedvetenhet men däremot att kvinnor med eftergymnasial utbildning har haft halva antalet fall av hjärtsjukdom, längre kvinnor färre fall än kortare, och feta, rökare och de med högt blodtryck 2-3 gånger fler fall.

Författarna tvättar bort dessa jämförelsevis starka samband med avancerad statistik och vaskar fram att den grupp som ätit mest "protein minus kolhydrater" har 50% fler fall av sjukdom än den som ätit minst.

Jag tror inte för ett ögonblick att detta är ett orsakssamband!

En ytterligare vilseledande faktor är att bara uttala sig om en sjukdomsgrupp. Det är ofta fallet att en påverkan på död i hjärtsjukdom inte motsvaras av en motsvarande påverkan på död oavsett dödsorsak. Och det är ju ändå det senare vi är intresserade av.

Vill man spara tid och energi kan man redan på förhand konstatera att majoriteten av publicerade forskningsresultat av denna typ är falska. ;)

Nato-stödet stabilt lågt med små variationer

Ulf Bjereld skriver i DN att motståndet mot Nato-medlemskap minskat:

"...skillnaden mellan anhängare och motståndare är bland de mindre sedan mätningarna påbörjades 1994. Bara 1997 var skillnaden mindre."

Hur ser då utvecklingen ut sedan 1994? Ulf Bjereld har skrivit ett antal artiklar om Nato-opinionen och omväxlande rapporterat den som negativ eller stabil. Men vi kan dra egna slutssatser ur siffrorna i hans artiklar. Stödet ligger stadigt på dryga 20 procent och motståndet på mellan 40 och 50 procent, med små variationer. Det är givetvis relevant att bevaka utvecklingen men ifrågasättbart att dra växlar på dessa årsvisa förändringar. Ulf Bjereld skriver också:

"Resultaten visar att det finns ett samband mellan förtroende för det svenska försvaret och åsikt i frågan om svenskt Nato-medlemskap. Men sambandet går i motsatt riktning mot vad vi hade förväntat."

Vad förväntade Ulf Bjereld med tanke på hans egna tidigare publicerade siffror om sambandet mellan Nato-stöd och partitillhörighet, och partiers välkända inställningar i försvarsfrågor?

Har masaier skor med tjocka sulor?

Aftonbladet föreslår att vi skall gå som masaier i skor med tjocka runda sulor.

Dessa skor har säkert något slags träningseffekt. Men enklare och billigare är att gå och springa barfota eller i skor med tunnast möjliga sula. Det är rimligt att anta vi är väl anpassade till just dessa förflyttningssätt sedan miljoner år.

Wikipedia pekar ut ett par artiklar i ämnet barfotagång. En indisk studie av 2300 barn visade att 2.8% av barn som går barfota är plattfotade jämfört med 8.6% av barn med skor, och oftare hos barn med hel sko jämfört med barn med sandaler. En annan studie visade att barfotagång minskar belastningen på knän och höfter. Det finns fler artiklar med positiva resultat. (Finns någon med negativa?)

Givetvis kan vi också springa barfota. Den skovane kan behöva en tids försiktig träning, men sedan är det bara att springa.

Hur är det då med masaierna själva? De verkar bära sandaler med tunna sulor. Liknande skor hittar man över hela världen. Den fjädring vi behöver sitter inte i skorna.

Köttätare har högre risk för olycksfall

SvD skriver att köttägare lever kortare.

"Skillnaden var tydlig för såväl den totala dödligheten – plus 31 procent för de som åt mest kött – som för särskilda dödsorsaker som cancer och hjärtsjukdomar."

När vi går till den vetenskapliga artikeln bakom nyheten finner vi att den femtedel av män som ätit mest kött sägs ha 22% högre risk för död av cancer, 27% ökad risk för död av hjärtsjukdomar och 26% högre risk för död av olycksfall.

Olycksfall? Var inte detta en studie som visade ett medicinskt samband mellan kött och dödsorsaker?

Nej. Detta är en observationsstudie där man gått ut med en enkät om livsstil (med 124 frågor) till 3.5 miljoner amerikaner, fått ca en halv miljon svar och sedan följt upp sjukdom och dödsfall hos dessa under 10 år.

I USA har "red meat" haft varningsflagg i många år och de personer som ätit mest kött kan förmodas vara de som brytt sig minst om sin hälsa. De visar sig också ha rökt mest, ätit mest, varit mest överviktiga, motionerat minst, osv. Intressant nog har de druckit minst alkohol. Inte helt överraskande har denna grupp högre dödlighet, men hur skall vi kunna veta vilken andel av överdödligheten, om någon, som beror på köttätandet?

Artikelförfattarna har tvättat sina resultat med statistiska metoder för att försöka eliminera andra orsaker till dödlighet. Metoderna är kritiserade och kan göra det möjligt att dra till synes hållbara slutsatser ur helt slumpmässiga data.

Trots dessa konster kvarstår dolda orsakssamband. Ett samband mellan köttätande och dödlighet i olycksfall är uppenbart nonsens, som artikelförfattarna också försöker bortförklara. Det är viktigt att förstå att alla övriga samband som presenteras är av samma slag. Artikeln ger oss inga sakliga skäl att tro att köttätande i sig orsakar ett förkortat liv.