fredag 21 december 2012

Om censur i juletid

Det har skrivits mycket klokt till försvar för förbud mot pepparkaksgubbar, klipp av tomtens julverkstad och andra välmenade åtgärder. Men för mig är denna villighet att tillgripa censur skrämmande.

Den är skrämmande missriktad, eftersom den riktar sig mot jämförelsevis harmlösa uttryck för stereotyper och rasism. Vi ser dagligen Hollywood-filmer med lätt enfaldiga svarta sidekicks, direkt korkade blonda storvuxna skurkar, smarta judiska läkare och advokater, bindgalna muslimska terrorister, lata feta, elaka "fula" och argsinta rödhåriga, med flera egenskaper tillskrivna personer baserat på folkgrupp eller utseende. Vem anser på allvar att pepparkaksgubbar är värre än denna dagliga störtflod av kränkningar och fördomar, som vi accepterar som en integrerad del i vår kultur? Varför höjs inte röster att censurera en film som Avatar, där svarta skådespelare får ge ansiktsdragen åt blåmålade naiva infödingar som behöver den vite mannens ledning och beskydd? Hur många Hollywood-filmer skulle det bli kvar om vi censurerade alla filmer som vi bedömde vara kränkande eller kunna påverka oss i riktning mot fördomar och rasism?

Den är också skrämmande naiv, eftersom den baseras på en tro att samhället kan formas i en positiv riktning genom att med censur och stigmatisering undertrycka de offentliga uttrycken för misshagliga åsikter och traditioner. Vill vi verkligen ha ett samhälle där folk är rädda att säga vad de egentligen tänker i det offentliga rummet? Vi har redan försökt den ansatsen kring invandringsfrågor och det gav oss SD i riksdagen. Är lösningen att stigmatisera frågorna ännu mer och införa fler tvingande åtgärder utan djupt folkligt stöd? Om folk inte vågar säga vad de egentligen tänker vet vi inte hur samhället egentligen ser ut. Vi kan måla kosmetika på ytan men strax under finns en beredskap att rösta in första bästa galningar med järnrör som uttrycker vad de inte vågat.

Vi måste börja med att skapa ett positivt stöd för det samhälle vi vill bygga. Censur och stigmatisering är inte en lösning. Det är i sig själv ett hot mot allt vad ett gott samhälle står för.

God Jul!

onsdag 27 juni 2012

"För mycket mopedåkning ökar risken för finnar"

DN och andra tidningar borde ställas vid skampålen för sina ständiga vilseledande övertolkningar av koststudier. Observationsstudier säger per definition ingenting om orsakssamband. Resultaten är hypoteser som måste verifieras i interventionsstudier, i vilka man ändrar kosten i en grupp och jämför med en kontrollgrupp.

Observationsstudier av kost och hälsa är extra vanskliga eftersom kostvanorna säger mer om folk än vad de äter. I andra studier kan man läsa ut att de som struntar i kostråd också ofta struntar i sin hälsa på andra sätt. De röker mer, är fetare, tränar mindre, dör oftare i olycksfall (!), osv.

I den här studien får vi inte veta sambandet mellan den studerade kosten och andra tecken på hälsomedvetenhet men däremot att kvinnor med eftergymnasial utbildning har haft halva antalet fall av hjärtsjukdom, längre kvinnor färre fall än kortare, och feta, rökare och de med högt blodtryck 2-3 gånger fler fall.

Författarna tvättar bort dessa jämförelsevis starka samband med avancerad statistik och vaskar fram att den grupp som ätit mest "protein minus kolhydrater" har 50% fler fall av sjukdom än den som ätit minst.

Jag tror inte för ett ögonblick att detta är ett orsakssamband!

En ytterligare vilseledande faktor är att bara uttala sig om en sjukdomsgrupp. Det är ofta fallet att en påverkan på död i hjärtsjukdom inte motsvaras av en motsvarande påverkan på död oavsett dödsorsak. Och det är ju ändå det senare vi är intresserade av.

Vill man spara tid och energi kan man redan på förhand konstatera att majoriteten av publicerade forskningsresultat av denna typ är falska. ;)